Mitt liv som ung mamma

Ibland känner jag mig bara ensam och värdelös. Jag förstår inte varför. Egentligen så är jag omringad av människor som älskar mig, men ändå känner jag mig så ensam ibland. Som om ingen förstår mig eller vet vem jag verkligen är. Det är hemskt att känna så, men jag kan inte råför det bara.

Jag får ofta panik av olika saker och drar mig undan. Ibland, eller rätt ofta, känner jag bara för att krypa ihop i ett hörn och gråta. Varför känner jag såhär?

Känns som jag är den sämsta människan på jorden och den sämsta mamman. Jag vill bara fly ibland. Få vara mig själv ett tag utan massa ansvar. Men jag vet själv att jag inte kan göra det. Varför ska allt vara så svårt?