Min dåliga kontakt med pappa
DATUM: 2008-04-11 TID: 10:19:34
En av er som läser ville veta varför jag har så dålig kontakt med min pappa. Det är en lång historia, men jag gör den kort och drar inte upp så mycket.
Till sommaren är det tre år sedan det började. Innan dess hade vi bra kontakt och jag kunde berätta allt för honom. Det började med att jag stack hemifrån ett antal gånger. Fick åka till pappa gång på gång. Andra gången jag stack var precis när jag träffade Thomas. Pappa sa att jag kunde komma dit över dagen, men han lurade mig. Jag fick inte åka hem förräns efter några dagar, då hem till mamma. Tredje gången jag stack hemifrån drog jag och Thomas till Örebro och sedan tillbaka på moppen. Då kom pappa och hämtade mig en dag när vi låg och sov, helt utan förvarning.
Han tog mitt sim-kort och jag fick inte ha kontakt med någon. Mamma vill inte prata med mig heller. Så under två veckor fick jag vara hos farmor. Då var det också när skolan hade börjat på hösten. Under den perioden från första gången han träffade Thomas, började han snacka skit om Thomas och hans familj. Jag fick höra det jämt när jag var där, han är si och så, hans mamma är sån och hans pappa är sån. Jag tröttnade på det ganska fort, för han visste ju inte alls vad han pratade om. Inget av det stämde.
Andra gången jag var hos pappa under den perioden skulle Thomas få komma dit några dagar också. Dagen innan sa pappa att om han tar moppen dit och vi försöker sticka skulle han köra efter oss med bilen och se till så vi kör ner i diket.
Jag har inte träffat pappa sedan den sista gången jag stack hemifrån, då han hindrade mig från att gå i skolan. Under tiden som gått däremellan har pappa lovar ringa mig ett ental gången, inte en enda gång har han gjort det. Jag är rätt trött på att han aldrig hör av sig utan att det är min plikt att göra det enligt honom. Bara för jag lovade ringa farmor och inte har gjort det än tycker han att han inte ska ringa mig förräns jag ringer farmor. Men varför ska jag alltid höra av mig? Det har vart så sen jag var runt 10 år. Det var sällan pappa ringde, jag fick ringa honom jämt.
Det är kanske en gång varje varannan vecka vi pratar lite på msn. Men han frågar aldrig något om mig eller Max.
Till sommaren är det tre år sedan det började. Innan dess hade vi bra kontakt och jag kunde berätta allt för honom. Det började med att jag stack hemifrån ett antal gånger. Fick åka till pappa gång på gång. Andra gången jag stack var precis när jag träffade Thomas. Pappa sa att jag kunde komma dit över dagen, men han lurade mig. Jag fick inte åka hem förräns efter några dagar, då hem till mamma. Tredje gången jag stack hemifrån drog jag och Thomas till Örebro och sedan tillbaka på moppen. Då kom pappa och hämtade mig en dag när vi låg och sov, helt utan förvarning.
Han tog mitt sim-kort och jag fick inte ha kontakt med någon. Mamma vill inte prata med mig heller. Så under två veckor fick jag vara hos farmor. Då var det också när skolan hade börjat på hösten. Under den perioden från första gången han träffade Thomas, började han snacka skit om Thomas och hans familj. Jag fick höra det jämt när jag var där, han är si och så, hans mamma är sån och hans pappa är sån. Jag tröttnade på det ganska fort, för han visste ju inte alls vad han pratade om. Inget av det stämde.
Andra gången jag var hos pappa under den perioden skulle Thomas få komma dit några dagar också. Dagen innan sa pappa att om han tar moppen dit och vi försöker sticka skulle han köra efter oss med bilen och se till så vi kör ner i diket.
Jag har inte träffat pappa sedan den sista gången jag stack hemifrån, då han hindrade mig från att gå i skolan. Under tiden som gått däremellan har pappa lovar ringa mig ett ental gången, inte en enda gång har han gjort det. Jag är rätt trött på att han aldrig hör av sig utan att det är min plikt att göra det enligt honom. Bara för jag lovade ringa farmor och inte har gjort det än tycker han att han inte ska ringa mig förräns jag ringer farmor. Men varför ska jag alltid höra av mig? Det har vart så sen jag var runt 10 år. Det var sällan pappa ringde, jag fick ringa honom jämt.
Det är kanske en gång varje varannan vecka vi pratar lite på msn. Men han frågar aldrig något om mig eller Max.
Kärlek vid första ögonkastet
DATUM: 2008-04-09 TID: 19:28:37
Dags att få fler inlägg i den här kategorin. Ni ville ha mer minnen. Här kommer det första.
Jag träffade Thomas under fallens dagar 2005. Kvällen innan hade mitt ex dumpat mig så jag "sov" hos Zandra och satt vid hennes dator hela natten. Då började jag och Thomas chatta på msn runt 3-tiden på natten och han hade på sin cam. Till slut gick han med på att träffa mig så vid 5-tiden på morgonen vid Möllan. Så fort jag såg honom började det pirra i magen. Vi gick ner till stan och sedan hem till honom och kollade på TV. Vi båda två sökte närhet hos vandra så först försökte han kittla mig men jag var inte kittlig så, men det var han.
Så jag började kittla honom istället, och det slutade med lite hångel. Så vi höll på strula i ett dygn ungefär innan vi bestämde oss för att vara tillsammans. På kvällen dagen vi träffades träffade vi Zandra och hon fråga om vi var tillsammans. Jag svarade "Vet inte" och han "Vill du se min snopp?". Han hade rätt sjuka kommentarer förr.
Jag vet inte exakt vad det var som gjorde att jag föll för honom. Det var helt enkelt kärlek vid första ögonkastet. Vi har haft en del svårigheten i förhållandet. Men jag är väldigt glad att jag har honom och jag älskar honom.
Jag träffade Thomas under fallens dagar 2005. Kvällen innan hade mitt ex dumpat mig så jag "sov" hos Zandra och satt vid hennes dator hela natten. Då började jag och Thomas chatta på msn runt 3-tiden på natten och han hade på sin cam. Till slut gick han med på att träffa mig så vid 5-tiden på morgonen vid Möllan. Så fort jag såg honom började det pirra i magen. Vi gick ner till stan och sedan hem till honom och kollade på TV. Vi båda två sökte närhet hos vandra så först försökte han kittla mig men jag var inte kittlig så, men det var han.
Så jag började kittla honom istället, och det slutade med lite hångel. Så vi höll på strula i ett dygn ungefär innan vi bestämde oss för att vara tillsammans. På kvällen dagen vi träffades träffade vi Zandra och hon fråga om vi var tillsammans. Jag svarade "Vet inte" och han "Vill du se min snopp?". Han hade rätt sjuka kommentarer förr.
Jag vet inte exakt vad det var som gjorde att jag föll för honom. Det var helt enkelt kärlek vid första ögonkastet. Vi har haft en del svårigheten i förhållandet. Men jag är väldigt glad att jag har honom och jag älskar honom.
Meningslöst?
DATUM: 2008-04-03 TID: 09:09:22
Ibland känns allt jag gör så meningslöst, för vad jag än gör får jag alltid plikar på det. Om jag inte skulle ta och lägga ner allt egentligen. Bloggen, bdb, lunar, helgon, anstalten m.m. Så jag inte har något alls på internet, kanske skulle må bra av det. Slippa all skit via internet. Det enda sättet att få tag på mig skulle vara via UngaMammor.com - när den nu blir klar.
Då skulle jag skippa msn också. Skippa allt som har med internet att göra. Hmm... Det är något att fundera på. Tror ingen skulle sakna mig ändå om jag bara försvann. Ni gör ju ändå allt för att smutskasta mig och håna mig, så vad är det då för mening att stanna kvar?
Då skulle jag skippa msn också. Skippa allt som har med internet att göra. Hmm... Det är något att fundera på. Tror ingen skulle sakna mig ändå om jag bara försvann. Ni gör ju ändå allt för att smutskasta mig och håna mig, så vad är det då för mening att stanna kvar?
Känner mig ensam ibland
DATUM: 2008-03-28 TID: 10:11:04
Ibland känner jag mig bara ensam och värdelös. Jag förstår inte varför. Egentligen så är jag omringad av människor som älskar mig, men ändå känner jag mig så ensam ibland. Som om ingen förstår mig eller vet vem jag verkligen är. Det är hemskt att känna så, men jag kan inte råför det bara.
Jag får ofta panik av olika saker och drar mig undan. Ibland, eller rätt ofta, känner jag bara för att krypa ihop i ett hörn och gråta. Varför känner jag såhär?
Känns som jag är den sämsta människan på jorden och den sämsta mamman. Jag vill bara fly ibland. Få vara mig själv ett tag utan massa ansvar. Men jag vet själv att jag inte kan göra det. Varför ska allt vara så svårt?
Jag får ofta panik av olika saker och drar mig undan. Ibland, eller rätt ofta, känner jag bara för att krypa ihop i ett hörn och gråta. Varför känner jag såhär?
Känns som jag är den sämsta människan på jorden och den sämsta mamman. Jag vill bara fly ibland. Få vara mig själv ett tag utan massa ansvar. Men jag vet själv att jag inte kan göra det. Varför ska allt vara så svårt?
